Svensk ordbok 2009, webbversion
verb grämde grämt, pres. grämer
gräm·er●ständigt beklaga och återkomma till (misslyckande e.d.) i tankarna
psykol.han grämde sig hela livet över att han inte hade friat till hennehon gick och grämde sig över det insläppta måletgräma sig (över ngt/att+V/SATS)sedan 1536Subst.:vbid1-884103grämande;
grämelse