Svensk ordbok 2009, webbversion

grä`ma sig verb grämde grämt, pres. grämer gräm·er●ständigt beklaga och åter­komma till (miss­lyckande e.d.) i tankarna psykol.han grämde sig hela livet över att han inte hade friat till hennehon gick och grämde sig över det in­släppta måletgräma sig (över ngt/att+V/SATS)sedan 1536Subst.:vbid1-884103grämande; grämelse